Det är dags att åter sätta våra barn i finrummet.

När en kommun prioriterar ner barnen, ja då är man illa ute. Då har man inte förstått betydelsen av att visa varje barn att de är värda något, att visa att du är viktig, du behövs.

Min egen tid i skolan var tuff, jag hade svårt att anpassa mig till de krav som ställdes. Jag växte upp med mina morföräldrar som gjorde så gott de kunde. Den bild de hade av hur skolan var stämde inte riktigt med hur jag upplevde den. Det slutade med att jag passerade skolan utan betyg, utan hopp om att mitt liv skulle bli så positivt.

De resurser som fanns för att få elever som mig att tänka framåt var minimala, man skulle ta chansen medans man hade den. Gjorde man inte det så hade man i alla fall haft chansen och man hade gjort ett annat val. Kan man tänka så.

Kan man tänka att alla barn på riktigt förstår hur världen hänger ihop? Jag påstår att, det gör inte alla barn. Jag påstår att samhället förlorar stort på om man inte stöder de barn som av olika anledningar har svårigheter under en tid i sitt liv.

Min resa blev lång innan jag hittade rätt. Att jag hittade rätt beror på att jag hade tur som träffade några viktiga personer vid rätt tillfälle. Personer som fick mig att känna att jag dög där skolan fått mig att känna det motsatta.

Först som lärling i ett bageri där en kollega tog sig tid att lita på mig, såg mig och gav uppskattning som stärkte mig mer än jag någonsin tidigare känt utanför hemmet. Ett växande självförtroende som gav mig kraft nog att på Billströmska läsa in de betyg som jag inte fått där jag borde ha fått dom. Betyg som gav behörighet att läsa på lärarhögskolan och som sedan gett mig behörighet till världens bästa yrke, lärare.

Det gör så ont att se och ta del av hur nonchalant som de borgerliga med stöd av MP, SD och TP prioriterar ner ramarna i Tjörns skolor år efter år. En verklighet som syns i den ranking av Sveriges skolkommuner av lärarförbundet.

Vi ligger nu på plats 231 av 290 kommuner. För mig är det obegripligt att man väljer att ner prioritera barnen, vår framtid. Att vårt liberala kommunalråd avfärdar rankingen som en facklig partsinlaga.

Björn Afzelius skrev i en av hans finaste texter, Ikaros,

När jag tänker tillbaka på min barndom
Ser jag skräckbilder tydligast av allt.
Ja, dom gånger dom skrämde eller slog mej
är dom minnen som hårdast sitter fast.
För som barn tar man kärleken för given;
Allting annat är mot ens natur.
I den stund man tar steget ut i livet
är man bara ett tillgivet djur. ändå står snart dom vuxna där och pekar
Ut den riktning dom tycker man skall ta.
Alla drömmar dom själva har förvägrats
Vill dom förverkliga genom sina barn.
Är man lydig belönas man och hyllas,
Revolterar man mister man allt.
Ingen älskar ett barn som inte lyckas,
Ingen älskar ett barn som är starkt.

Men vem besitter förmågan att veta
Vad som ryms i en ny individ?
Och vem kan säj’ till nå’n annan hur lyckan ser ut,
Vem kan säj’ vad nå’n annan vill bli?


Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån,
Låt dina växter få leva där dom trivs.
Lås inte in dina plantor i ett drivhus,
Låt dom få slippa ett onaturligt liv.
Låt den du älskar få pröva sina vingar,
En dag så flyger din älskade rätt.
Vill du bli respekterad av din avbild
Får du visa din avbild respekt.”

Vid valet nästa år kan du visa ”Din avbild respekt”.

Det är dags att åter sätta våra barn i finrummet.

Benny Andersson (S) Kommunfullmäktigeledamot

facebook Twitter Email