Ett ministerstyre?

Det som nu sker i svensk biståndspolitik är djupt oroande – för demokratin, myndigheternas oberoende och vår tradition av internationell solidaritet.

Olof Palmecentret är inte vilken organisation som helst. Det är en central del av den svenska arbetarrörelsens internationella engagemang – byggd på övertygelsen att solidaritet inte känner några gränser. I decennier har Palmecentret varit en röst för demokrati, fackliga rättigheter och mänsklig värdighet i världens mest utsatta länder. Nu stryps deras stöd – utan saklig grund.

Sida har plötsligt dragit tillbaka 68 miljoner kronor i bistånd, vilket utgör hälften av Palmecentrets budget. Detta efter att generaldirektör Jakob Granit, i sista stund, ändrat myndighetens tolkning av reglerna. Palmecentret hade följt varje steg i den omfattande ansökningsprocessen och blivit godkända hela vägen – men uteslöts i elfte timmen genom ett beslut som luktar politisk styrning. Och medan en folkrörelseorganisation tystas – belönas Sverigedemokraterna.

SD:s biståndsstiftelse Hepatica har tidigare fått nej gång på gång, på grund av bristande kvalitet i sina projektförslag. Ändå betalade Sida nyligen ut 14 miljoner kronor till stiftelsen. Vad har förändrats? Jo – Hepaticas ordförande Björn Söder har haft direktkontakt med Regeringskansliet. Han har enligt dokumentation sagt att han ”har en direktlina” till statssekreteraren Diana Janse – och krävt att Sida byter ut handläggare som han påstår ”kastar grus i regeringens maskineri”.

Vi måste våga kalla det som sker vid sitt rätta namn: det här liknar inget annat än ett exempel på ministerstyre. Att en svensk regering på detta sätt rundar myndigheter och sätter press på generaldirektörer – samtidigt som man stryper stödet till oberoende folkrörelsebaserat bistånd – är djupt ohederligt. Benjamin Dousa bär ansvaret.

Han har redan tidigare uttalat sig kritiskt om Palmecentret. I höstas sa han att organisationen inte borde få stöd, men tvingades backa. Nu ser vi att han ändå har fått sin vilja igenom – via sin statssekreterare, via tryck på Sida, via smygande förändringar av regelverket. Dousas fingeravtryck finns överallt. Det är ovärdigt en minister i en demokrati. Och det stannar inte där.

När FN-organet Unrwa vädjade om hjälp till Gaza var Sidas humanitära avdelning tydlig: det fanns ingen annan organisation som kunde distribuera hjälpen lika effektivt. Men även här valde Granit att säga nej – inte på grund av en professionell bedömning, utan på grund av regeringens politiska vilja. Han sa det själv:  ”Vi bedömer att Unrwa är bäst, men vi måste följa regeringens linje.” Det innebär att människor i akut nöd lämnas utan hjälp.

Vad vi ser är inte längre en vanlig högerregering. Det är en regering som bryter mot spelreglerna.

I Sverige har vi varit stolta över våra oberoende myndigheter. Stolta över ett bistånd som styrts av behov och principer – inte av vem som har telefonnummer till statsrådsberedningen. Nu håller den modellen på att raseras inför öppen ridå.

När arbetarrörelsens biståndsorganisationer straffas, när det mest effektiva hjälparbetet i Gaza blockeras, och när en partistiftelse belönas efter interna samtal med regeringen – då har det gått för långt. Därför måste Benjamin Dousa avgå.

Han har brutit mot den princip varje svensk minister är skyldig att följa: att inte lägga sig i hur myndigheter fattar beslut. Sverige förtjänar en biståndspolitik som står upp för solidaritet, rättvisa och frihet. Inte en politik som bygger på tystnad, lojalitet och maktspel.

Regeringen kan försvåra och lägga krokben för opposition, men de kan aldrig ta ifrån oss vår vilja till solidaritet. Du och jag kan fortfarande göra något och tillsammans blir vi starkare. Så gör som mig! Bli månadsgivare till Olof Palme Internationella center eller swisha ett valfritt belopp till 123 24 060 72

Ludwig Andréasson (S) oppositionsråd i Tjörns kommun och internationellt ansvarig för Socialdemokraterna Tjörn.